en liten horunge sa till mig att jag var en blandning mellan emo och fjortis.
jag sjönk till hennes nivå och var almänt omogen, för sån är jag tyvärr.
sen ströp jag henne långsamt i mitt huvud.
stackars iqbefriade unge. dina föräldrar gjorde ju ett fett misstag som behöll dig.

Jajaaa, nu ska jag sluta vara så äckligt dryg och bara lägga mig i sängen, vara glad att jag är hemma över helgen, återgå till att lyssna på sondre lerche och hata hela världen.

Jag var faktisk ganska glad innan, vaknade upp mysigt idag.
Körde bil till och från mormor, det var häftigt, mamma gillade mina nya skillz.
Sen blev det lite nödläge och jag agerade hundvakt åt Ängel i några timmar.. mysigt.
Såg fram emot de ljusa tingen i framtiden, möjligheter till riktigt bra och roliga saker.
Konstigt nog försvinner sånna saker ofta i skuggan av de hemska störmomenten,
Tex, påminnelsen av vänner som skiter i dig. fast inte egentligen, bara i smyg?
Hur många vänner har jag inte haft som har gjort så? Skaffat en partner, sedan varit inlåst i en jävla bubbla, där bara de två existerar.
Tror jag har varit med om det med alla mina vänner, nästan ja.
Just att de går runt och snackar skit om andra som gör så, utan att inse att dom egentligen borde sitta i ett klubbhus för "min partner är allt som existerar för mig" nån stans.
Jag ratar sånna personer ur mitt liv faktiskt.
Två vänner bättrade sig faktiskt efter att jag hade lättat på mina känslor.
En vän har jag förlåtit flera gånger, då han har kommit på sina bara knän när han blev dumpad, endast för att jag tyckte synd om dig, fuckface.  Men tyvärr ser jag dig inte som en vän längre, jag vill vara mer än den som klipper dig och lyssnar på ditt lip när tjejerna tröttnar på ditt barnsliga beteende.
En vän är på god väg att bli ratad.

Man tofflar inte på det viset faktiskt. Det är dåligt.
Men karma! :>
När ni blir dumpade blir ni ensamma utan vänner, och då kommer jag faktiskt skratta
för så elak är jag!

jag gillar inte ":p" smileysar.