Hur kan världen inte förstå att jag hör hemma i en storstad?
Jag förstår inte, jag är vilse, felplacerad, funkar inte!
Jag är verkligen helt depp nu, när jag kom ut på perrongen i sms - helt öde, en suck och sen tänker man;
vart fan är alla?!

Jag skyller min sociala fobi på bristen på vettigt folk.
Jag gillar inte bonnlurkar/epatöntar/schtekare.
Folk i min ålder, som TRIVS här, verkligen INTE vill flytta, dom har liksom fastnat i den där högstadiefantasin, OMG, vi hamnade i samma klass! Vi ska vara BBFs 4evah, klä oss likadant (jl ofc) och sminka oss som små ryska horor.
Mycket snack, skitsnack ofc, många galna fester, många patetiska raggningsförsök, men ändå håller ni ihop ?!
Ni stannar här, umgås här och BOR här?!
Jag kan inte förstå ._.
Jag vill helst glömma hela högstadietiden och allt som hörde till den, vänner, utseende, skolan.. BLEH.

Söker jobb i varenda stad nu i princip.
Ge mig, jag är snel, jobbar bra, kan jobba sent.
Komsikomsikomsi.