Jag har alltid varit tjejen som har velat ha det där dröm förhållandet.
Och de senaste åren har jag försökt ha det, inte med samma kille då, utan har ständigt varit på jakt efter den rätta ;)
Tillslut blir det en vana, man klarar sig inte utan någon annan.
Man måste klamra sig fast hår som fan för att inte falla i ensamhet.
Jag är inte sån och jag vill inte vara sån.
Har tagit mig ett ex antal förhållanden, brustna hjärtan men även goda minnen att komma fram till detta.
Jag är trasig och jag behöver lite BexiTime för att komma på fötter igen.
Hela min period av förhållanden nu det senaste har fått mig att bli som ett gammalt tomt övergivet hus.
Jag är ett skal.
Men nu har jag öppnat upp dörrar och fönster och blåser in lite nytt liv i mig.
FRUKTA ICKE sötnosarna där ute, jag vet att det finns många prinsar bland grodorna.
Men sommaren nu behöver jag tid att bara vara.
Utan krabbel om svartsjuka, "du lovade" och en massa måsten.
Jag vill längta efter kärleken igen, inte längta efter att komma bort ifrån den.
Jag har mig själv, mina vänner och min familj.
Och såklart snyggingar att glo på ;) kanske prata lite med, och mysa lite sisådär ibland (A)

Men endag så kommer amors pilar att träffa mig igen, inte för att jag tvingar honom att pricka mig, utan för att det är rätt.




Kan drömma om sånna här snyggingar utan skuldkänslor ;)