Pirret i magen när han ser på mig och ångesten som drar igenom kroppen när han är borta.
Det är så underbart och hemskt på samma gång.

Följde med ut och joggade igår, eller rättare sagt så hade vi deal-at om att jag fick bjuda på kvällsmat om jag gjorde det, så sure!
Och efter vad var det, 23 min? så slutade vi äntligen, gosh, jag var så död!
Fick vila lite två gånger under rundan, haha konditionen är inte min vän!

Fick bjuda på kvällsmat, wie, blev lyckat ofc ;D Sen vare dax att glo på Ullared och sen någon serie som jag absolut inte kan komma ihåg vad den hette atm! :o

Idag är mina ben helt döda, helt lama, helt stela. AJ!