Uuueh
Jag trodde jag var en bättre människa nowdays, men en sak sitter fortfarande rotad i ryggraden på mig - svartsjuka.
Inte till den grad som förr, men ändå pretty bad.
En brud som jag ogillar ganska jättemycket (av helt rimliga tjejskäl) ska hälsa på min man, hade bett om att få sova hos honom (han sa dock nej tack och lov!).. Jag gillart inte.
Jag har aldrig gillat hur hon rör honom, tilltalar honom eller skriver till honom. Vilket gör detta till ett problem för mig då jag å ena sidan är så upprörd över hennes fräckhet (brukar man inte låta bli att ragga på folk som har partner?) och å andra sidan otroligt skamsen och besviken på mig själv som känner denna.. svartsjuka.
Jag borde varit där istället. JAG.
Känner mig så otroligt otillräcklig och barnslig. Jag litar ju på honom till 100%, men jag kan ändå inte låta bli att känna min stolthet få sig ett slag. "Vad ska folk tänka om mig när min kille umgås med andra tjejer?!"

Hur gör man i sånna här situationer egentligen? Sitter man tyst och låter det ske medans ångesten och självförakten kväver en innifrån, eller ryter man till och känner sig som världens mest egoistiska svin?

Bleeeeeeeeeh sånna här jobbiga saker jag tänker på innan jag ska sova :)



Har precis kollat på första avsnittet av Tumbling (lyssnade äntligen på marie!)
Skulle behöva en kall glass efter det, hehehe..