Okasan <3
Min älskade gullemami är min sol.
Min mami är den som håller mig kvar på jorden då jag - Virrpannan i egen hög person virrar iväg åt alla håll och kanter, med orealistiska mål och idiotiska åsikter.
Min mami har fått stå ut med så oändigt mycket skit ifrån andra och mig. En kall hand kramar om mitt hjärta varje gång jag tänker på det, men jag hoppas att jag dag för dag betalar av min skuld till min mamis lidande.
Jag har varit en sån otroligt jävla pain in the ass tonåring och jag skäms över det.
Finns så mycket jag ångrar, men precis som Mami så tror jag att allt händer av en anledning.
Hade jag inte gjort si och så så hade jag inte varit den jag är idag.
Allt min Mami tjatade in i skallen på mig när jag var ung och dum har bitit sig fast nu.
När hon enligt mig gnällde och tjatade och moralpredikade medans jag räckte långfingret åt hela världen och himlade med ögonen åt henne, sa hon ord och meningar som trots allt fastnade där inne i mig och efter bearbetning har fastnat. Jag förstår innebörden och sakta men säkert ändrades jag som person.
När jag blev avvisad ifrån min läkare för att han tyckte jag hade för mycket problem (!?) satt jag en lång stund på handikapptoan på sjukhuset och tänkte över mina alternativ. Jag grät och ville hämnas, visa honom precis hur sjuk jag kunde vara.. Men jag tänkte på vad min Mami hade sagt något i stil med "När man är vuxen finns det inga ursäkter och bortförklaringar, man får ta ansvar för sina handlingar. Att du har haft en tuff uppväxt är en förklaring och ursäkt till ditt beteende när du är ett barn." Så jag stod och tittade på mig själv i spegeln ett bra tag. Innan jag beslutade mig för att växa upp. Jag kunde fortsätta falla längre ner i mörkret eller ta mig i kragen och klättra upp på riktigt.
Jag klättrade!
Det har inte varit lätt alla gånger, men det som sporrar mig mest är när min älskade Mami påpekar hur mycket jag faktiskt har ändrats, och jag är så glad att jag gjorde det.
Jag kunde låtit mig bli värre och förstört min framtid med sjukhusjournaler och mediciner, men jag valde att leva och ta hand om mig själv. Jag vill kunna jobba, resa och ha kul.
Om jag kollar tillbaka den korta tiden efter jag slutar till skolan är det lätt att notera förändingen i mig, hur långt jag har kommit och hur mycket jag har varit med om.
Jag har haft fler jobb än många andra jag känner, jag har bott själv ett litet tag och fått reda ut problemen den resan innebar, jag har hjälpt till mycket mer hemma då jag insåg hur hårt det var att leva själv, jag bestämde mig för att ensam spara ihop pengar och resa till andra sidan jorden, jag har sökt till skola i Japan och lyckats hitta ännu ett jobb.
Min Mami stöttar mig i allt jag gör 110& och även om hon inte håller med mig så hjälper hon mig 110% att få saker och ting som jag vill.
Min Mami gör ALLT för sina barn, mina bröder och jag, hon ger oss så mycket hon kan och uppfostrar oss till vettiga individer. Stoltheten värker i mitt bröst när jag jämför mina bröder med deras vänner.
Ibland sitter och bara och studerar min familj och undrar hur hon kunde lyckas så som hon har gjort.
Min mamma är en phoenix, hon reser sig ut flammor och aska.
Okasan, Mami, Mamma - Tack för att du aldrig gav upp med mig och för att du lärde mig bli en bättre människa.
Ill make it up to you.
Aishiteru, i love you, jag älskar dig.
Min mami är den som håller mig kvar på jorden då jag - Virrpannan i egen hög person virrar iväg åt alla håll och kanter, med orealistiska mål och idiotiska åsikter.
Min mami har fått stå ut med så oändigt mycket skit ifrån andra och mig. En kall hand kramar om mitt hjärta varje gång jag tänker på det, men jag hoppas att jag dag för dag betalar av min skuld till min mamis lidande.
Jag har varit en sån otroligt jävla pain in the ass tonåring och jag skäms över det.
Finns så mycket jag ångrar, men precis som Mami så tror jag att allt händer av en anledning.
Hade jag inte gjort si och så så hade jag inte varit den jag är idag.
Allt min Mami tjatade in i skallen på mig när jag var ung och dum har bitit sig fast nu.
När hon enligt mig gnällde och tjatade och moralpredikade medans jag räckte långfingret åt hela världen och himlade med ögonen åt henne, sa hon ord och meningar som trots allt fastnade där inne i mig och efter bearbetning har fastnat. Jag förstår innebörden och sakta men säkert ändrades jag som person.
När jag blev avvisad ifrån min läkare för att han tyckte jag hade för mycket problem (!?) satt jag en lång stund på handikapptoan på sjukhuset och tänkte över mina alternativ. Jag grät och ville hämnas, visa honom precis hur sjuk jag kunde vara.. Men jag tänkte på vad min Mami hade sagt något i stil med "När man är vuxen finns det inga ursäkter och bortförklaringar, man får ta ansvar för sina handlingar. Att du har haft en tuff uppväxt är en förklaring och ursäkt till ditt beteende när du är ett barn." Så jag stod och tittade på mig själv i spegeln ett bra tag. Innan jag beslutade mig för att växa upp. Jag kunde fortsätta falla längre ner i mörkret eller ta mig i kragen och klättra upp på riktigt.
Jag klättrade!
Det har inte varit lätt alla gånger, men det som sporrar mig mest är när min älskade Mami påpekar hur mycket jag faktiskt har ändrats, och jag är så glad att jag gjorde det.
Jag kunde låtit mig bli värre och förstört min framtid med sjukhusjournaler och mediciner, men jag valde att leva och ta hand om mig själv. Jag vill kunna jobba, resa och ha kul.
Om jag kollar tillbaka den korta tiden efter jag slutar till skolan är det lätt att notera förändingen i mig, hur långt jag har kommit och hur mycket jag har varit med om.
Jag har haft fler jobb än många andra jag känner, jag har bott själv ett litet tag och fått reda ut problemen den resan innebar, jag har hjälpt till mycket mer hemma då jag insåg hur hårt det var att leva själv, jag bestämde mig för att ensam spara ihop pengar och resa till andra sidan jorden, jag har sökt till skola i Japan och lyckats hitta ännu ett jobb.
Min Mami stöttar mig i allt jag gör 110& och även om hon inte håller med mig så hjälper hon mig 110% att få saker och ting som jag vill.
Min Mami gör ALLT för sina barn, mina bröder och jag, hon ger oss så mycket hon kan och uppfostrar oss till vettiga individer. Stoltheten värker i mitt bröst när jag jämför mina bröder med deras vänner.
Ibland sitter och bara och studerar min familj och undrar hur hon kunde lyckas så som hon har gjort.
Min mamma är en phoenix, hon reser sig ut flammor och aska.
Okasan, Mami, Mamma - Tack för att du aldrig gav upp med mig och för att du lärde mig bli en bättre människa.
Ill make it up to you.
Aishiteru, i love you, jag älskar dig.
Kommentarer
Postat av: Maddä
Fint skrivit Bexi <3
Postat av: morsan
sitter här på pallen i köket och tårarna trillar (tur att jag hackat lök)det är glädje tårar över min prinsessa som vuxit upp och blivit den fina unga kvinna jag hela tiden såg därinne, eller bakom, den tuffa fasaden. Jag ÄR stolt över dig och vad du har presterat och gjort med dina upplevelser. Det ger märken för livet i själen, men man bestämmer själv om man blir ett offer eller en vinnare. I mina ögon är du alltid en vinnare, även om du inte står högst på prispallen, så står du högst i livs skolan. Det gör ont att leva och känna ibland, men annars vet man ju inte att man lever.
Jag älskar dig mest. Pussar
Postat av: Anonym
Nu kom en liten tår i mitt öga. Fint skrivet av en fin tjej.
Trackback
